Att bli vuxen.

Här är min pannkakstårta jag gjorde på midsommar. Jag lagar mer och mer mat. Jag vill även baka mer. Första anhalt: få tag i en visp!

Idag tittade jag på Jamie O och Leila. Jamie, my man. Han är så charmig och go. Jag ville bara äta allt han gjorde och hänga med honom i hans kök. Han är mysig, verkar älska att äta mat och laga den. Sen såg jag Leila. Leila..
Kvinnan verkar inte vilja vara där. Hon vill i alla fall inte bli kladdig och hon verkar vilja kräkas när hon äter det hon lagat. Dessa två trodde jag var a och o när man lagar mat? Hur blev hon så lyckad? Inredningen måste det ju vara och att desserterna är snygga? Så vackra köksartiklar och tillbehör. Det ser ut som i en dröm. Sådär skulle jag vilja ha det i mitt kök.

Efter denna ispiration ville jag baka. Jag insåg min brist, ingen visp och fick därför göra chokladbollar. Jag knodade och blandade. Jag smakade av det och nej, det var ingen hitt. Nått fel gjorde jag. Mamma skrattade så hon grät åt mig och mina försök. Så nu har jag ett kylskåp fullt utav äckliga chokladbollar. Dagens status: inga vuxenpoäng hemkammade enbart några förlorade..

Hjälp. Har inte skrivit på dagar. Jag är lite stressad. Jag har börjat skolan på riktigt. Det är sjuuuukt mycket litteratur, läsning och uppgifter. Vi drog igång med en gång, ingen vila och mjukstart här inte! Tre böcker ska vara lästa till på Onsdag. Jamen tjeeena. Avslappnade Siri är på glide och go. Nej. Det är hon inte. Hon är som bortblåst. Jag har huvudverk, mardrömmar och sjuka spänningar.  t ex.

Idag klev jag upp, gjorde mig iordning, åt frukost och gav mig av mot bussen. Klev på pendeln som avgick när jag kollat upp att den skulle gå. Passerade de vanliga stationerna för att plötsligt inse Farsta Strand. FARSTA STRAND!? Det här är inte rätt. Det ska vara Älvsjö - Stuvsta, inte Älvsjö - Farsta Strand. Jag skyndar mig av. Vad satte jag mig på för tåg? Var är jag? Hur tar jag mig tillbaka? Vad är klockan? Hur sen blir jag? Jag tittar på klockan. 8.40, och fastställer att min föreläsning börjar om 20 minuter. Men, vänta.. 8.40!? Min föreläsning började klockan åtta. JAG ÄR EN TIMME FEL!?!?!?

Jag, Siri. Välplanerad. Har alltid då menar jag ALLTID skrattat och hånskrattat åt dessa människor som är en timme fel och inte upptäcker det.

Så där stod jag. På Farsta Strands pendeltågsstation, kände mig dum som ett spån och hysterisk. Jag skulle bli en och en halv timme sen. Tårarna började bränna och ja, jag ringde pappa. Jättesjälvständig och på väg att bli vuxen.

Oj oj oj. Musiken ekar. Livet ekar. Att vara bakis var idag inget faktum. Är mkt nöjd beslutet om att dricka vatten stora delar av kvällen. Det lönar sig!

Spenderade dagen hemma med min bok i högsta hugg. Den är riktigt obehaglig. Riktigt bra men det kryper i hela mig. Kan inte läsa nu innan jag ska sova så det får bli ett avsnitt Vänner istället.

Åkte hem till Fredrica, min sköna böna. Hon har flyttat och skaffat sig en tvåa med balkong. Men det bästa är att hon har havsutsikt ifrån sovrumsfönstret. Det var helt sjukt vad grymt. Jag ska flytta in där. Planerar att börja smygflytta över saker snart. . Vi spelade Yatzy, snackade skit, lagade mat och lyssnade på musik. Härliga söndag.

Imorrn är det första föreläsningen. Första riktiga skoldagen. Jag har redan packat väskan och övervägt klädvalet. Känns lite som när man var liten. Spännande.

Igår var en höjdarkväll! Vi hade förväntningar. De infriades. Vi träffade upp ett gäng killar vi mötte i Berlin. De var hemma hos mig, vi drack vin, sprit och öl. Sen dansade vi hela natten lång. Jesus. Det var nästan sådär svettigt som det bara kan bli på en klubb utomlands. Mina fötter är något möra idag så jag tänkte att jag inte behöver göra något för världen. Läsa lite i min bok, ta en promenad för att panta burkar och sen äta middag hos Fredrica. Ska spana in hennes nya lya. Lite lunch skulle dock vara på sin plats nu. Borde kanske göra en insats..

Idag blev det lugnt. Haft ett tufft möte, ledde till en hel del tankar om saker som är svåra. Ingen självförtroendekick direkt men viktigt. Valde att spendera kvällen hos mamma som sagt. Vi promenerade kring Fjällgatan, käkade god mat och tittade på tv. Cyklade hem i dimman. Kändes som om den sista delen av sommaren är på väg att passera. Det kändes i hela luften att det var sommarens sista andetag. Jag välkomnar hösten men den här sommaren har varit helt fantastiskt! Jag har gjort saker jag aldrig trott att jag skulle fixa.

Vi tågluffade i en månad. JAG tågluffade. Vi besökte underbara städer, vi träffade grymma människor, vi njöt av livet och drack en hel del öl. Ibland var det tufft att tampas med mina tankar. Kämpa emot oro och ångest. Jag fixade det, jag fixade det jävligt bra också! Kom hem med en hel del i bagaget. Positiva saker. Saker jag föralltid ska bära med mig. Hur vi dansade oss svettiga till sjuk nivå i nästan alla städer, hur vi drack öl i parker, hur vi drack 7 flaskor Prosecco i Milano, hur vi studasade omkring på bollarna på Palais, hur vi simmade i klart vatten, hur vi grät och skrattade tillsammans och hur jävla fantastiskt vi hade det. (Det är bara en bråkdel av allt, kanske skriver mer en annan gång.)

Nu ska jag sova. Förbereda mig inför en lördag jag hoppas ska bli grym.

Började dagen med en lång promenad. Ovanpå det blev det frukost och läsning i sängen. Spänningen i min bok är ett faktum. Jag läser på rekommendation från pappa och en hel del andra i Sverige Hypnositören. Bra svensk deckare!
Jag har dock stött på ett vägskäl i mitt liv. Jag kan längre inte se deckare eller läsa dem innan jag ska sova utan att drömma mardrömmar. Ett liv senare och mardrömmarna tog fart. Jag har ofta somnat till ett avsnitt utav en deckare utan att beröras. Inga mardrömmar har infunnit sig och jag har vaknat harmonisk. Men sisådär i slutet av våren slog det om. Någon kände väl att jag inte kunde fortsätta att komma undan med sånt. Så nu får jag helt enkelt se nått glatt och kan inte läsa min bok. Hoppas den här perioden tar slut snart. Det här med mardrömmar suger verkligen, jag tycker ju om att somna efter ett spännande mordiskt avsnitt av t ex. Criminal Minds. Tror iofs att det kan ha att göra med större förändringar i livet i kombination med morden. Kroppen orkade inte hantera de båda därav mardrömmarna. Så tills livet blivit mer stabilt och känslan av vardag infinner sig får boken läsas under dagen och serieavsnitten tittas på under tidigare delar av kvällen. Nej, nu ska jag laga lunch till mig själv för att sedan ta cykeln till Rosenlund. Kvällen ska spenderas hos min lilla mamma som redan börjat laga middagsmaten.

Tände ljus jag placerat om. Övar mig på att njuta av ensamhet. Det går bra.
Tänker på Way Out West. Vilket kaos det var. Någon hade tryckt in ganska mycket folk i en park och sedan ställt deras idoler på en scen. Släng på en del öl, en del pepp och inget regn så är det begrlipligt att kaos var ett faktum. Jag älskar konserter... så länge man inte får offra sitt liv. Vi klarade oss fint mestadels av tiden. Kunde njuta av grymma artister, spelningar och bli nyförälskad i en fantastisk violinist. Sitter och lyssnar på min playlist därifrån därav funderingarna. Jag älskar att bli förälskad i musiker/artister. Det är så oskyldigt och sådär lagom. Inget verkligt, fast gör ändå att hjärtat tar ett skutt och lycka infinner sig.

Idag var det första dagen på Södertörn. Upprop och fotografering. Jag var nervös. Det gick fint. Jag fick till och med en ny vän. Vi bytte nummer så vi kunde vara förvirrade tillsammans på måndag. Känns betryggande!

Har gjort om lite hemma. Var på Ikea och köpte lite små saker. Fina blommor och lådor förgyller nu min lägenhet. Och den här gången ska jag INTE ta kål på blommorna. Det är ett steg på vägen till att bli vuxen. Få blommor att överleva. Mitt andra steg just nu är att lära mig att laga mat. Det går framåt, sakta men säkert! Hade planerat att jag skulle lära mig att baka bröd nu i slutet av sommaren men jag har ännu inte tagit tag i det. Köpte en fin sockerkaksform igår så jag känner att det borde göras en sockerkaka i helgen! Åh, ska kanske festa till det med frukt i kakan och kristyr.

Helgen börjar närma sig och planerna är än så länge lösa. Jag tabbar mig som vanligt, glömmer bort saker och ting. Fan. Men idag har jag köpt en ny kalender! En fin gul. Så nu ska jag styra upp mitt liv och skriva ner saker så de inte försvinner.

Sanna var här. Vi lagade mat. Prata om livet. Om känslor och inställning. Jag gillar inte min inställning till allt. Kämpar som en tok för att ändra den. Men ibland är det som om något säger: nej nu får det räcka ett tag, jag orkar inte ändra mera. Den känlsan. Att kämpa sig förbi den är nog det svåraste. När man känner: äh, det är såhär jag är och såhär får jag vara. Om man tillåter sig att sjunka in i den känslan är det tufft att ta sig tillbaka. Jag har låtit mig sjunka in i den just nu. Äh, jag får vara orolig för skolan. Jag är ju orolig av mig. Äh, jag får ju vara orolig för pengar, det är jag ju alltid. Sen ett till äh, som fortfarande är för svårt att skriva om. Men. Men. Jag ska kämpa mig tillbaka. Ta mig i kragen och kämpa för att förändringar ska ske. För det kommer inte dimpa ner nått från himlen. En inställning man bara kan anamma. Det är jag som får göra jobbet. Det är bara jag som kan göra jobbet.

Jag kan skriva. Jag kan skriva. Jag kan börja sätta ord på dessa saker igen. Tiden har läkt såren. Läkt mig. Jag kan inte skriva om allt än. Men det kanske kommer. I någon form, i något dokument på en dator.

Ser att jag tog en paus. Startade en ny blogg. Lyckades sådär. Den torkade också ut. Vet inte varför. Skrivandet liksom rann ur mig. Verkligheten tog vid. Orkade inte te sig i skrivandets form. Fick kämpa med att bara stanna kvar i verkligheten. Att sluta skolan bidrog. Jag "behövde" inte skriva. Att "behöva" skriva leder till inspiration. Man tappar aldrig skrivandet. Arbeta, arbeta på min arbetsplats var ansträngande, hårt och det roligaste som finns! Det fick bli jobb och inget skrivande. Förskolan tog upp det mesta om dagarna, vänner och ploj tog upp fritiden. Skrivandet gled långsamt längre bort.

Nu är det dags för nytt. En ny början. En ny start på livet.

Jag ska börja skolan igen. Jag har tagit ett stort beslut. Jag ska bli förskolelärare och världens bästa dessutom. Så på torsdag börjar jag skolan. Tänkte att då är det en chans att ta upp skrivandet. Jag har saknat det. Allt för mycket. Att få utlopp för saker eller bara skriva skit för att det är skoj. Jag vill välja att fortsätta i den här bloggen. Den andra fastnade liksom aldrig. Det tråkiga är bara att den närmaste tiden i skriven form finns någon annan stans. Inte samlad här. Kanske kan lösas på något sätt. Det vore skoj.

Idag är en dag. Jag joggade, jag var arg, jag grät framför datorn, jag städade och tog ett bad. Har sett minnescermonierna från Norge. Det är en månad sen. En månad sen något skedde man inte trott var möjligt. Något som fick mig att tänka till, på djupet. Tänkte skriva om tankarna. Men inte än. Har inte funderat klart.

Idag är en dag. En dag när jag tampas med ångest och tirstess. Saknar mitt jobb något enormt. Alla mina barn. Känner mig tom och förvirrad. Det var liksom min livboj, att gå till jobbet och få dela allt med de där små skruttarna. Nu är det slut. De ska växa upp, tampas med sina problem och bli stora utan mig. Svårt att greppa. Att acceptera. Saknad.

Melissa Horn får spelas i högtalarna. Hjälpa mig att sortera tankar.


Min andra halva. Den där som gör att allt känns lite lättare.

Den här veckan har spelat ut trötthetens kort. Var helt slut sen min sjukdom och bandyfinal i helgen. Hoppas verkligen kommande vecka blir piggare. Ska ju åka till NY på onsdag! Ja jesus. Mina drömmar blir sanna. Här ska shoppas, shoppas och shoppas, i hope! Har ni vaknat tidigt. Somnade innan det blev söndag igår. Var slut efter en lång natt i mina barndomsvänners villa på fredagen. Det var fest och min syster var på topp. Igår låg vi båda och sov i hennes säng till Greveholm. Sådär som vi alltid gjorde när vi bodde ihop. Saknar det. Nu får jag vakna själv och kan inte mysa ner mig i hennes säng när tråkigheten slår mig. Nu får jag trösta mig med Gossip Girl. Det håller fortfarande hög standard. Love it. Idag ska jag umgås med Freja! Det var länge sen. Efter det är det middag på Hornsgatan och planering inför resan. Shit, jag ska till NY om tre dagar. Jesus.

Avslutade ett långt kapitel av mitt liv i måndags. Har firat det med att känns mig stark och oövervinnerlig. Känns skumt och härligt på samma gång. Hoppas det håller. Länge.

Gick hem tidigt igår. Hade kramp i magen. Drabbades av en liten magsjuka ev. matförgiftning. Inte livat. Inte alls! Har legat hela natten och oroat mig inför finalen. Det är ju snart final i bandyn. Vi har biljetter och Uppsala står på listan. Jag hoppas att mitt hyfsat goda mående håller i sig! Än så länge funkar det bra idag. Men fan! Igår skulle vi fira våren med bubbelvin. Idag snöar det lovikavantar! Vad händer?? Trodde jag skulle få se finalen med solbrillor på! Men icke sa nicke. Det blir en rosa mössa och rosa halsduk! För jag ska gå. Ska kräkas rejält för att stanna hemma och än har jag klarat mig. Ska snarast duscha och bli fin. För vinner bajen vill jag vara superduper fin och superduper glad! Vinner dom inte lär jag gråta, komma hem, gräva ner mig mellan mina täcken och hoppas på en fin vår.

Tänkte lägga upp lite fina bilder från Vemdalen. Redigerade dem nyss och tycker de vart super fina! Jag ska bli frisk, frisk som en nötkärna, hej hepp!

Sitter hemma. Proppmätt efter god middag, nötter och choklad! Snart ska vi mysa ner oss, se en serie och somna. Jag tycker om att ha övernattning ibland, lite omväxling och extra sällskap. Mys mys. Passade även på att fixa i skafferiet när jag hade sällskap i köket. Sånt är så mycket roligare att göra när någon annan gör en sällskap. Städa med! Brukar passa på lite när jag har någon hos mig. En riktig höjdare för dem, haha!

Annars var det längdskidåkning vid slottet idag. Kunde inte se det eftersom jag jobbade men hann precis hem till finalerna. Synd att svenskarna inte vann båda två. Men grattis till Anna! Skidor, skidor och skidor. Love it!! Har biljetter till bandy finalen. Nu jävlar för Bajen vinna. Annars blir det gråt och tandagnissla. Heja heja.

Nu ska jag göra iordning mig för natten. <3

Tänkte sätta mig själv i serieträsket. Har redan börjat. Det går fint. Är hooked på alla mina gamla godingar nu igen. Har suttit hemma i en mysig skjorta sen jag slutade och bara sett serier. Tänker fortsätta natten lång. Gossip Girl och Greys, kanske ett Criminal Minds avsnitt. Jag tycker om att fastna i saker, glida iväg från verkligheten. Ska börja läsa om en grym bok också. Måste bara ta mig igenom en Harry Potter bok först, suck.

Knarka serier i fina skjortor. Det är min grej.

Skidresan lovade jag att tala om. Kanske inte är så spännande. Jag bara åkte skidor non stop. Både på längden och tvären. Jag kan nog bli en längdåkningsbrutt! Det var grymt. Slalom var iofs riktigt fett det med. Det där med skidor och snö är sannerligen min grej. Finns inte mkt mer att förtälja. Jag åkte skidor tills jag stupade. <3

Helgen var fin. Jag fick se skidåkning på dagarna och delar av söndagskvällen. Har saknat det mkt sen OS slutade. Heja heja! Min bror tyckte man fick tinitus av att se skidor med mig. Det tyckte inte jag. Annars var jag hemma, var ute och dansade som en tok, drack vin och små shoppade.

Peppar som en idiot inför NY. Det är ju knappt tre veckor kvar. Grymt. Jag har ju haft ett smärre shoppningförbud för att göda absitensen och lyckan som lär infinna sig i NY. Det gick lite åt skogen i helgen men vad fan. Kavajen var snygg och jag är ung.

Ska snart avsluta något som hållt mig flytande i mer än ett år. Jag hoppas det går väl. Det gör det. För jag har vuxit. Tänk när jag började. När jag var en liten skakande tös. Det är jag inte längre!

Jag är stark. Jag klarar mig. Jag fungerar.

Har inte skrivit på länge. Tappade det. Koncentrerade mig på att vara vän, syster, dotter och en fantastisk fröken. Det är det jag gör nu. Det är det jag tycker om. Men det finns något som stör. Som får mig att för någon sekund tappa fotfästet. Det är den där inmatade känslan. Den där känslan av att man inte kan, att man inte ska vara själv. Att man alltid ska vara två. Jag hatar den. Jag kräks på den. Jag är inte själv, jag är fan inte själv. Jag är jag, jag har tusen vänner, en familj och ett fantastiskt jobb. Jag är inte själv. Titta inte på mig med sorgsna ögon och säg: om du skaffar en pojkvän kan du ta med honom på resan och sedan blinka åt mig. Om du gör slut med din pojkvän kan du få följa med mig på min resa. Den är grym. Den är tung. Den är gråt. Den är glädje och den är stärkande. Alla dagar. Även de tunga. Det är inte synd om mig för att jag inte har pojkvän. Jag tycker inte synd om mig. Aldrig någonsin över det. Jag är ju grym? Det borde jag tatuera in. Jag är grym. Jag är det. Fan ta mig, jag är bäst. Så suck it! Jag var inte grym när jag var två. Jag var sårbar och gjorde inte alltid det jag ville eller kände. Nu är jag amazing. Så suck it!! Den dagen jag hittar någon som jag är grym med och som jag kan bli grymmare med. Den dagen ska jag fira. Men innan den dagen inträffar tänker jag inte nöja mig med de som får mig att känna mig halv grym. De som får mig att vara okej. För jag ska alltid vara grym aldrig bara okej. Har aldrig någonsin nöjt mig med okej. Jag har försökt för att världen inbland pressar mig till det. Men inte igen. Jag ska göra mitt bästa.

Jag är bra och inte ensam.