Att bli vuxen.

Hjälp. Har inte skrivit på dagar. Jag är lite stressad. Jag har börjat skolan på riktigt. Det är sjuuuukt mycket litteratur, läsning och uppgifter. Vi drog igång med en gång, ingen vila och mjukstart här inte! Tre böcker ska vara lästa till på Onsdag. Jamen tjeeena. Avslappnade Siri är på glide och go. Nej. Det är hon inte. Hon är som bortblåst. Jag har huvudverk, mardrömmar och sjuka spänningar.  t ex.

Idag klev jag upp, gjorde mig iordning, åt frukost och gav mig av mot bussen. Klev på pendeln som avgick när jag kollat upp att den skulle gå. Passerade de vanliga stationerna för att plötsligt inse Farsta Strand. FARSTA STRAND!? Det här är inte rätt. Det ska vara Älvsjö - Stuvsta, inte Älvsjö - Farsta Strand. Jag skyndar mig av. Vad satte jag mig på för tåg? Var är jag? Hur tar jag mig tillbaka? Vad är klockan? Hur sen blir jag? Jag tittar på klockan. 8.40, och fastställer att min föreläsning börjar om 20 minuter. Men, vänta.. 8.40!? Min föreläsning började klockan åtta. JAG ÄR EN TIMME FEL!?!?!?

Jag, Siri. Välplanerad. Har alltid då menar jag ALLTID skrattat och hånskrattat åt dessa människor som är en timme fel och inte upptäcker det.

Så där stod jag. På Farsta Strands pendeltågsstation, kände mig dum som ett spån och hysterisk. Jag skulle bli en och en halv timme sen. Tårarna började bränna och ja, jag ringde pappa. Jättesjälvständig och på väg att bli vuxen.