Att bli vuxen.

Sanna var här. Vi lagade mat. Prata om livet. Om känslor och inställning. Jag gillar inte min inställning till allt. Kämpar som en tok för att ändra den. Men ibland är det som om något säger: nej nu får det räcka ett tag, jag orkar inte ändra mera. Den känlsan. Att kämpa sig förbi den är nog det svåraste. När man känner: äh, det är såhär jag är och såhär får jag vara. Om man tillåter sig att sjunka in i den känslan är det tufft att ta sig tillbaka. Jag har låtit mig sjunka in i den just nu. Äh, jag får vara orolig för skolan. Jag är ju orolig av mig. Äh, jag får ju vara orolig för pengar, det är jag ju alltid. Sen ett till äh, som fortfarande är för svårt att skriva om. Men. Men. Jag ska kämpa mig tillbaka. Ta mig i kragen och kämpa för att förändringar ska ske. För det kommer inte dimpa ner nått från himlen. En inställning man bara kan anamma. Det är jag som får göra jobbet. Det är bara jag som kan göra jobbet.

Jag kan skriva. Jag kan skriva. Jag kan börja sätta ord på dessa saker igen. Tiden har läkt såren. Läkt mig. Jag kan inte skriva om allt än. Men det kanske kommer. I någon form, i något dokument på en dator.